Det är något som fascinerar med kyrkor. Oavsett om man är religiöst lagd eller inte. Ett sorts fridsamt lugn omsluter en när man kliver in i kyrkorummet. Samtidigt är det lätt att känna en vördnad inför något större än själva livet, något som man kanske inte till fullo kan be- gripa. Här finns också konst, musik och en historia – om liv och död, om orostider och om sorg och glädje. När du kliver in i Härnösands mäktiga domkyrka står du på historisk mark. Här har människor sedan urminnes tider samlats för bön och för att få känna Guds frid.
I Guds hus
Ingen vet exakt var Härnösands äldsta kyrkobyggnad var belägen men namnet Kapellsberg i stadens östra utkant vittnar förstås om att det gamla samhällets allra första enkla träkapell borde ha legat där, på Härnön som under 1300-talet var en egen socken. Helt klart är att man runt 1590 började bygga en enkel, enskeppig stenkyrka på samma plats där den nuvarande domkyrkan står. En kyrka som stod klar 1593 och där stensättningen i asfalten på kyrkbacken framför västporten till domkyrkan markerar den ursprungliga platsen.
Därefter har förstås mycket hänt. Den gamla kyrkan byggdes ut vid två tillfällen, 1640 och 1681; den brändes ned av ryssarna 1721 och byggdes upp igen, men en bit in på 1800-talet var kyrkan i så dåligt skick att den bedömdes farlig att vistas i. 1836 beslöts därför att guds-tjänsterna skulle flyttas till gymnasiets festivitetssal. Den nya domkyrk-an uppfördes mellan 1842 och 1846 vilken innebär att stiftsstaden Härnösand under hela tio år stod utan fungerande kyrkobyggnad.
Dagens domkyrka är en mäktig nyklassicistisk treskeppig stenkyrka, ursprungligen ritad av Johan Adolf Hawerman – en arkitekt som står bakom ett hundratal ny- och ombyggda kyrkor samt ett flertal skolor och kända byggnader runt om i hela landet. Bland annat Manillaskolan i Stockholm och länsresidensen i Östersund och Luleå.
– Härnösands domkyrka var ett av de sista nyklassicistiska byggnadsverk som uppfördes i Sverige och det är sannerligen ett av de förnämsta, säger Cristina Grönroos, domkyrkokaplan i Härnösand. När domkyrkan invigdes 1846, av ärkebiskop Carl Fredrik af Wingård, satt biskop Frans Michael Franzén – som länge kämpat för kyrkans tillblivelse – svårt sjuk framme i koret. Den stol som biskopen satt på finns fortfarande kvar att beskåda i den nuvarande sakristian.
Domkyrkan har renoverats grundligt vid flera tillfällen genom årens lopp. I slutet av 1800-talet fick bland annat valvet och taket gipsdekorationer i barockstil och i början av 1900-talet tillkom målningarna i korets fem medaljonger. Målningar som föreställer Moses, Elia, Johannes döparen, Paulus och Petrus – utförda av konstnären Caleb Althin.
Hela den norrländska kusten härjades och i Härnösand skonades varken staden eller kyrkan, som i princip brändes ned till grunden.
På 1930-talet skapades altaruppsättningen av Härnösandsarkitekten David Frykholm och till denna återanvändes både altartavlan och en del figurer i barockstil från den gamla kyrkan. Mycket annat är också kvar från gamla kyrkan, exempelvis de mäktiga ljuskronorna i mittskeppet. Men att vi fortfarande än idag kan beskåda dessa klenoder är en historia i sig.
En rysk invasion väntades 1720 under slutet av stora nordiska kriget och för att rädda kyrkans värdeföremål, ljuskronor och kyrksilver, packa- des dessa i stora träkistor som sänktes i södra sundet mellan Härnön och fastlandet. Kistorna markerades med granruskor, men attacken uteblev och ljuskronorna hängdes tillbaka. Vad man däremot inte räknat med var att den ryska örlogsflottan i stället slog till med full kraft under våren 1721. Hela den norrländska kusten härjades och i Härnösand skonades varken staden eller kyrkan, som i princip brändes ned till grunden. I all hast lyckades man dock mirakulöst rädda ljuskronorna och kyrksilvret genom att gömma föremålen i en öppen bisättningsgrav. En räddningsaktion som vi idag kan vara mycket tacksamma för.
En mäktig orgel ska självklart varje kyrka ha, framförallt en domkyrka. Givetvis för att fylla kyrkorummet med all tänkbar musik; men orgeln ska också vara vacker att beskåda.
I Härnösands domkyrka, på läktaren ovanför stora porten, står den magnifika orgeln som byggdes 1975 av den danska firman Bruno Christensen. Den imponerande orgelfasaden i barockstil är däremot betydligt äldre, den snidades av Magnus Granlund 1745 och prydde den gamla orgeln som Johan Niclas Cahman byggde 1731. Med 57 stämmor och cirka 4 000 pipor är det här sannerligen ett instrument som väger upp sin plats i domkyrkan.
Under kyrkans senaste restaurering 2010-2011, den i särklass mest omfattande, tillkom även en helt ny kororgel. På var sin sida om koret har två nya kapell uppförts, Mariakapellet för dop och Johanneskapellet dit besökare kan söka sig för enskild bön och andakt. I och med att domkyrkan fått en betydligt större rymd och akustik vid restaureringen behövdes en ny kororgel som nu finns i Johannes-kapellet. En orgel med 25 stämmor och 1 462 pipor, konstruerad av den italienske orgelbyggaren Ruffatti.
Musik och kyrkor är tätt sammankopplade. Visste du att Svenska kyrkan är landets största arbetsgivare för musiker? Omkring 2 400 personer arbetar som kyrkomusiker. Svenska kyrkan står också för två tredjedelar av alla offentliga musikarrangemang med levande musik, och då räknas ändå inte gudstjänster, dop, konfirmationer, vigslar och begravningar där det alltid ingår musik.
Lägg därtill de mer än hundra tusen körsångare som ingår i Svenska kyrkans körer. Självklart blir det en hel massa musik i och kring Härnösands domkyrka under sommarmånaderna, då kyrkan också satsar hårt på olika aktiviteter.
– Vi har en domkyrka mitt i stan och en fantastisk park. Kyrkan är en stark aktör och vi vill vara med och utveckla hela Härnösand, säger informatör Lena Vik och berättar om domkyrkans sommarprogram.
Oavsett om du är troende eller inte så står kyrkan öppen för dig som besökare, kyrkor är stora turistmål inte minst under sommarmånaderna. Kyrkorna är också en del av vårt gemensamma kulturarv, här finns unika konstskatter att beskåda, med en tillgänglighet som är större än olika museer och konsthallar kan mäkta med. Härnösands pampiga domkyrka är förstås inget undantag.
Här kan du se Hofverbergssviten, målningar av Carl Hofverberg från mitten av 1740-talet. Här finns votivskeppet Postellion som skänktes till kyrkan 1765 av en kapten som överlevt ett skeppsbrott. Mitt emot predikstolen kan du se ikonen Segertecknet, i folkmun benämnt Söråkersikonen, målad av den holländske ikonmålaren Fader Robert de Caluwé. I Övre hallen, ett vitt vilsamt rum innan skrudkammaren i den nyss tillbyggda delen, står en skulptur av Jungfru Maria som lyfter sitt huvud mot ängeln Gabriel. Ett elegant ljusinsläpp i taket ger rummet ytterligare en dimension.
Missa inte heller den moderna ljusbäraren i form av en frökapsel, tillverkad av Härnösandssmeden Ola Lind. Den står direkt till vänster när du kommit in genom huvudporten. Eller pilgrimsstaven av träsnidaren Eva Nordangård, en stav som pryds med en skarv och står lutad mot en vägg i Mariakapellet. Här i kapellet finns också en port från den ursprungliga kyrkan, där bakom ligger valvet där kyrksilvret förvaras.
Lägg din hand på den bastanta järnporten från 1765 – då kommer du känna historiens vingslag.