Salmo Trutta

Klockan är strax fem på morgonen och solen kommer snart sila fram sina första strålar över Nätraåns vackert strömmande vatten. Gräsänderna flyger lågt och intensivt längs ån från sina nattskydd på väg till häckningsplatserna, och vattnet är kolsvart, hypnotiskt inbjudande, nästan trögflytande. Vi ser över utrustningen en sista gång, väljer fluga, streamer, tubfluga, spiggimitation, spänner åt vadarna, nickar tyst åt varandra innan vi försiktigt kliver ner i det kalla vattnet. Vi är här för en av flugfiskets verkliga utmaningar, en av de ädlaste men mest svårfångade sportfiskar som finns, havsöringen.

Havsöringfisket i Höga Kusten är faktiskt lite av en doldis, men en hemlighet som allt fler känner till. Om några år kan det faktiskt vara den bäst bevarade fiskehemlighet som alla vet om. För havsöringfisket blir bara bättre och bättre tack vara de ambitiösa restaureringsprojekt som fiskevårdsområdena och framförallt Örnsköldsviks kommun de senaste åren har genomfört.

När vandrings-, lek- och livsmiljöer återställs i de åar och älvar som förstördes under flottningsepoken kommer även fisken tillbaka. Sakta men säkert. Och det är ju de strömmande vattnen som är själva grundförutsättningen även för ett gynnsamt kustfiske efter havsöring. Och allt som görs för att hjälpa den högprofilerade laxens vandring till sina lekplatser hjälper även havsöringen. Fast i ännu högre utsträckning. Havsöringen vandrar nämligen ännu längre upp i de mindre och grundare vattendragen än sin silverblanka släkting.

Man kan i huvudsak dela upp fisket efter havsöring i två huvudsäsonger. Höstens kustfiske och vårens strömvattenfiske i älvar och åar. Säsongerna återspeglar havsöringens livscykel. Rent generellt vandrar den lekmogna havsöringen upp från havet i åar och älvar under sensommaren och hösten. När leken är över och de befruktade äggen är på plats driver de utlekta fiskarna ner för strömmarna igen till havet, ibland under hösten men lika ofta senare under vintern.

Äggen kläcks under våren och ynglen växer till smolt och stannar oftast kvar på födelseplatsen i ett par år innan de ger sig iväg mot havet. I havet ändrar de sin kost från insekter och snäckor till småfisk och växer till på allvar. Inte förrän havsöringen är 4-6 år gamla blir de könsmogna och vandrar då åter upp för att leka.

Detta innebär i de viktigaste lekvattnen i Höga Kusten ett fullständigt fiskeförbud efter havsöring och lax under lekperioden, 1/9 till 31/12. Vilket är ett självklart skydd man måste respektera för att stammen ska kunna växa till sig. Större havsöring i strömmande vatten bör egentligen alltid sättas tillbaka, det är ju framtidens sportfiske de bär med sig inombords. Så det är under denna period man istället kan inrikta sig på den havsöring som inte leker och som istället stryker efter den ångermanländska kustens många spännande havsvikar och uddar. Höstfisket kan dessutom hålla på så länge som in i december, då minusgraderna fryser vattnet på fluglinan.

Höstfisket är verkligen speciellt. Det finns mängder av potentiellt bra platser att fiska på, men havsöringen rör sig över stora områden när den lever i havet, så den plats som gav fin fisk igår kan vara stendöd dagen därpå. Men havsöringen hugger ofta ganska nära stranden och jagar gärna på stenbotten eller blandbotten, med sand och tång mellan stenarna. Ekvationen är ju egentligen ganska enkel, där bytesfisken finns där jagar även havsöringen. Men några dagars pålandsvind är ofta bra då det något varmare ytvattnet samlas i vikarna, och gråmulna dagar är tyvärr nästan alltid bättre än soliga.

Det är en magisk känsla att stå och kasta sina fiskimitationer, eller tobydrag för den som nu spinnfiskar, längst ute på en stenudde i mitten av november med en sjunkande, försiktigt värmande sol i ansiktet i den i övrigt bitande kylan. Det är på något sätt en totalupplevelse med alla säsonger samtidigt. Och Höga Kustens unika landskap, med den vackra kustlinjens många vikar och fjärdar, ligger som en sovande drake i havet. Det är mycket speciellt att fiska här. Ett verkligt privilegium.

Vårfisket i de strömmande vattnen startar i slutet av april och är fantastiskt fint även en bra bit in i maj. Vattentemperaturen i havet är fortfarande för låg för att fisket ska vara bra, så havsöringen går istället upp i åarnas lite varmare vatten för att äta. Ofta är det den fiskare som kliver upp tidigast som har största chansen på de stora, alltför skygga fiskarna. Till skillnad från havsöringfisket i havets lynnigare förutsättningar gäller istället störst går först i de strömmande vattnen. De djupaste höljorna och de bästa matplatserna tar alltid de största fiskarna.

De fyra huvudvattnen som utmärker sig i regionen och där vårfisket är särskilt bra är Moälven, Nätraån, Gideälven och Näskeån. I Nätraån finns det dessutom ett bestånd av regnbåge som för något år sedan smet från fiskodlingen utanför Köpmanholmen. Dessa bjässar på 4-5 kg fiskas regelbundet upp i ån, och bör naturligtvis inte släppas tillbaka för de tar för mycket plats, konkurrerar om ståndplatser och mat med den inhemska ädelfisken. Här finns ett bestånd av storvuxen id och även gädda tar gärna på fluga.

Havsöringfisket i Höga Kusten är en växande attraktion för ädelfiskets finsmakare. Sedan länge är laxfisket i Gideälven och Lögdeälven väl känt i landet och ordentligt på frammarsch, men vatten som Moälven och Nätraån har istället legat lite under radarn. Ofta är det laxen i älvarna som varit dragaren för besökande sportfiskare. Men att ha närmare 20 mil kustlinje av alldeles utmärkt och utmanande havsöringfiske är det kanske allt för få som känner till. Man behöver aldrig trängas på fiskeplatserna. Och fisket i havet är ju dessutom gratis.