Under några år nu har jag haft förmånen att få dela mystiken, musiken och alla de mänskliga mötena vid världens vänligaste festival. I år tänds eldarna återigen vid Nämforsen, större, vackrare och vänligare än någonsin. Urkult i mitt hjärta.
Urkult - en kärlekshistoria
I tre dagar pågår festen. Som alltid börjar med Eldnatten, ett skådespel värt ett särskilt omnämnande. Denna spektakulära invigning som varje år får besökare att bänka sig i grässlänten runt skådeplatsen. Varje gång lika genomarbetad och noggrant förberedd av de världsartister som engagerats för att få publiken att tappa andan.
Den nattliga eldshowen är verkligen en ritual värdig en mytomspunnen plats som Nämforsen. Norra Europas största hällristningsområde har över 3 000 bevarade ristningar som bekräftar att ett fångst- och jägarfolk levde här. De äldsta ristningarna antas vara 6 000 år gamla och jag fantiserar om mina förfäders öden och äventyr när jag studerar dessa fantastiska rödockrabilder, målade och ristade på stenhällarna i en tid långt före de redskap jag äger för att berätta detta om Urkult.
Det som började som ett snicksnack över kaffebordet mellan några kreativa själar är i dag en av Sveriges snabbast växande festivaler. Kanske är det ingen tillfällighet att det är på de små undangömda platserna i universum som de bästa idéerna föds? Hultsfred, Borlänge, Näsåker… ju mindre du är och har, desto mer kreativitet krävs för överlevnad. Byn Näsåker har de facto 513 bofasta invånare men under tre dagar under sommaren tar den vackert belägna bygden vid Ångermanälven emot drygt 10 000 besökare.
Så vad är det då som är så speciellt med Urkult? Ja, frågar man hundra deltagare får man antagligen lika många olika svar. Musiken. Dansen. Festen. Eldnatten. För mig är det enkelt. Det är mångfalden. Den är på riktigt här, inte bara ett ”hittepåord” skapat av politiker att svänga sig med i valårstider. På Urkult är det faktiskt okej att vara precis den du är, så länge du möter din medmänniska med kärlek och respekt. Normen är allt – och inget.
Men Urkult är också atmosfären. De leende, vänliga och rofyllda människor som tar sig tid till samtal över lägereldar och fikakorgar eller dansar loss barfota i en galen polska – arm i arm i en enda lång gemenskap. När jag tänker på det, har jag faktiskt under alla mina år som besökare och volontär fortfarande inte upplevt ett enda handgemäng eller högröstat bråk mellan människor. Inte ett enda.
Här möts kulturer från hela världen i en enda stor kokande smältdegel, med allt från klassisk fiol till västafrikanska djembetrummor.
Men Urkult är inte bara ett eldorado vikt för vuxna – små barn liksom större är precis lika välkomna. Det är faktiskt den enda festival i den här storleken som jag skulle kunna tänka mig att ta med ett litet barn till. Och känna mig fullständigt trygg.
Urspel kallas barnens alldeles egna plats, som är det första som möter inne på festplatsen. Varje år byggs den upp på nytt, med den ena magpirrande och fantasifulla konstruktionen efter den andra. Här finns lindans, styltor, stora gungor och mycket, mycket annat skapat av påhittiga volontärer med leksinnet i behåll. Aldrig har jag väl sett så många barfota, smutsiga, blöta (jo, det regnar ibland på Urkult), men lyckliga ungar som på denna plats. Fjärran från smarta telefoner, ansiktsböcker och teveapparater.
Sist men verkligen inte minst – musiken. Festivalen har sina rötter i det internationella perspek-tivet. Här möts kulturer från hela världen i en enda stor kokande smältdegel, med allt från klassisk fiol till västafrikanska djembetrummor. Musikminnena är många, scenerna är flera och tro mig, ingen behöver gå hem till tält eller stuga besviken. En helg i sommar tänds åter eldarna vid Nämforsen. Festen kan börja och du är välkommen precis som du är. Med kärlek och respekt.
Vill du uppleva detta?
Besök Urkults hemsida för mer information och bokning av biljetter till årets festival.