Sveriges allra högsta ö bär på många historier från många olika tider. Mjältön har trots sin ädla titel och spännande historia slumrat stillsamt och ganska obemärkt mittemellan de två välbesökta turistmålen Ulvön och Skuleskogen. Men denna slumrande jätte väcks allt mer till liv när fler och fler upptäcker den makalösa naturen som finns här – från havet till 236 meter där ovan.
Till mäktiga Mjältön - tur och retur
En person som känner till Mjältöns storslagna natur mycket väl är Peter Bernström. Den skånska jordbrukaren som förälskade sig i Höga Kusten under sina besök. Om vårarna brukar han ta sig med båt till Mjältöns södra sida och njuta av lugnet och fåglarnas läten.
– Jag sjösätter min mindre båt kring påsken om det är isfritt. Sedan åker jag ut i skärgården, ensam för ingen vill följa med mig i kylan. När jag lägger till i Baggviken brukar vårisen krasa under skrovet och där brukar jag titta på sjöfåglarna som börjat anlända. Ejdrarna, storskrakarna, alla kniporna och en och annan lom. Det är ett sjudande kärleksliv runt Mjältön under den tiden.
Första gången jag var på Mjältön var på mitten av 90-talet. Då var jag med och drog not på Baggsand, denna fantastiska sandstrand. Vi fick en del sik och lite havsöring och satte oss och grillade. Medan vi gjorde det kom truten och tog vår fångst.
Peters fru, Gerds, pappa växte upp i byn Sund i Docksta och när paret flyttade norrut från Skåne 2011 var det hit de sökte sig. Sund är den närmaste orten på fastlandet från Mjältön och det var fem bönder från just Sund som ursprungligen ägde ön och bedrev jord-, skogsbruk där. På somrarna roddes boskapen ut till Sunds fäbodar för bete efter att ha drivits ut till den smalaste delen av sundet. I dag finns bara ett litet hus kvar där för att vittna om detta. Fisket har så klart varit stort och på Baggsand har det dragits not sedan gammalt, även i dag.
Genom åren har det blivit många turer i Höga Kusten för Peter och i dag anordnar han båtturer till olika öar och platser i skärgården genom HögaKustenTurer. Mjältön är en populär destination. Han tycker sig se att allt fler söker sig dit. Alla vill klättra till öns högsta punkt på Bastutoberget, sedvanligt vid den vandringen är att man tar med sig en sten och lägger på toppen för att Mjältön ska nå ännu högre. Paddlingen hit är populär numera, och många finner också njutning i den skiftande och vackra natur som finns på öns olika delar.
– Förutom att det är Sveriges högsta ö, som måste påpekas, så har Mjältön himla många olika naturtyper. I norr har vi bergen, klipporna, klapperfälten och skog. Vildmark rent utsagt. Mer söderut har vi Baggviken med sin trolska, magiska natur, Baggtjärn och Baggsands sandstrand.
Runt om ön finns många små platser att lägga till, den mest ikoniska är den skyddade naturhamnen Baggviken men hela ön är populär bland paddlare och båtägare. Vid Önnskär finns ett stenbrott där den kända röda rapakivigraniten har brutits. Graniten skeppades till Stockholm för bygget av det som skulle bli Riksbankens hus. Där riksdagen i dag sitter. Längre tillbaka i historien, i myterna om rövarna i Skuleskogen, sägs det vara här på Mjältön de mötte sina öden efter att ha blivit lurade i en fälla av listiga och arga bybor.
– Jag tycker att det är så kul att få visa upp den skärgård och den miljö som vi har här och vilka värden som finns. På mina turer brukar jag tidigt berätta var vi befinner oss, i världsarvet Höga Kusten. Att om vi varit på den här platsen för 10 000 år sedan hade allt runt omkring oss varit hav, allt förutom en liten kobbe som i dag är toppen av Skuleberget. Allt till följd av landhöjningen.
En dag kommer landhöjningen som gav Mjältön titeln som Sveriges högsta ö också att stjäla tillbaka den. När Trångsundet stiger ur havet och slutar vara ett sund och Mjältön i sin tur slutar vara en ö. Men i många sekel framöver kommer Mjältön att bestå som herren på täppan.
– Mjältön är fantastisk. Det vet alla som har varit där.
